Текст

  C           F                C 
Han kom med mig när jag drog bort den våren,
       C           F              C 
som en hund följde han mig tätt i spåren.
        G            C                F 
Jag var glad åt hans sällskap när jag sökte Guldets land,
      C       G                C 
men Kristina, guldet blev till sand.
 
[Chorus]
Vi slet ont, ja, allt gott fick vi försaka.
Ofta grät han och bad: Ta mig tillbaka!
Men jag vägrade alltid fast jag tvekade ibland.
Åh, Kristina, guldet blev till sand
 
[Verse 2]
 F        G       F 
Han, som var min kamrat,
    G           F             Em   C 
han trodde mitt ord, fast jag redan då
 Em      Am         Em 
såg, att längs denna väg
      F                C      G 
fanns knappast det jag ville nå.
 
[Chorus 2]
Över prärien kom vi till en öken.
Vi gick vilse och började se spöken.
Man gör vatten som porlar, när ens huvud står i brand.
Åh, Kristina, guldet blev till sand.
 
[Bridge]
Jag, som var hans kamrat,
jag tog honom över land och hav.
Ökenvinden har höljt
ett täcke över hans tysta grav.
 
[Verse 3]
      F         A#               F 
Ur en stinkande källa drack han vatten.
         F             A#                 F 
Han blev sjuk och gick bort från mig den natten.
         C          F                A# 
När hans blick hade slocknat då gled klockan ur hans hand
     F       C                F 
och Kristina guldet blev till sand.
 A#   F         C                F 
Åh, Kristina, guldet blev till sand.